Minnen från förr – En sömmerskas bekännelser | Miss Mary of Sweden
Hoppa till huvudinnehåll
Refunded Returns

Minnen från förr – En sömmerskas bekännelser

Minnen från förr – En sömmerskas bekännelser

Med härlig humor delar Miss Marys hyllade sömnadstekniker Eivor Fast med sig av sina erfarenheter och tankar om varför hon valde att börja jobba som provsömmerska. Det var ingen slump utan snarare en fråga om rätt kvinna på rätt plats.

Många som inte är pilliga och pyssliga av sig, skulle nog tycka att jag är en outhärdligt pillig människa. Ju fler små detaljer desto bättre.

Men jag är inte en sådan typ av pillig människa som inte kan låta bli andras tekniska prylar, såsom stereoapparater och dylikt, (sådana maskiner som t. ex ett barn kan tillintetgöra på en liten sekund), för det finns vuxna, som bara inte kan låta bli att skruva på alla rattar och trycka på alla knappar som de bara kan komma åt. Kanske inte alltid så uppskattat, i synnerhet om det inte är personens egna grejer, utan någon annans. Nej, jag är inte pillig på det sättet. Men jag blir nästan salig av små detaljer som finns omkring mig, i tygmönster, vävtekniker, olika textila hantverk o s v.

”Min gamla slöjdlärare skulle aldrig gissa att jag skulle bli sömmerska.”

 

 

 

 


Min numera gamla slöjdlärare, skulle garanterat inte gissa på att jag skulle komma att bli sömmerska, med tanke på att jag alltid skulle göra enerverande pilliga och tidsödande arbeten. Bilden av dåtidens sömmerska var en kvinna som satt och sydde med en rasande fart, antingen på fabrik eller med hemsömnad, och där sprack nog den bilden av mig för min lärare! Jag gjorde inget inom slöjden särskilt fort, eftersom jag alltid skulle göra allting så omständligt som möjligt.

Jag minns när vi på högstadiet skulle syssla med lappteknik, det var otroligt roligt men min lärare tyckte nog inte det samma, eftersom jag inte kunde nöja mig med att göra en liten kudde med några hopsydda sexkanter, som de flesta i min klass tyckte räckte för dem, nej, jag skulle förstås klämma i med att tillverka ett överkast med lappar som var sexkantiga! Alla som någon gång har gjort ett sådant i lappteknik vet att det är inget man gör på en termins slöjdlektioner. Detta var i sjunde klass och jag var inte färdig när jag slutade nian. Jag fick hålla på med detta hemma också, när jag kände för det, men i tonåren hade jag ju lite annat jag ville göra på fritiden än sitta och sy på ett överkast. Jag hade liksom ingen deadline, jag tror att det ordet inte ens var uppfunnet på 70-talet! Det var ju enbart handsömnad det handlade om när jag sydde ihop den ena sexkantbiten med den andra, för inuti varje tygbit var det intråcklat en mall i papper som var sexkantigt och som skulle hålla formen. Det gick alltså inte att sy på maskin, då hade formen blivit allt annat än sexkantigt! Misstaget jag gjorde när jag valde tygbitar till detta enorma jobb, var att jag här och var valde tyger som det var ull-material i, gissa vad som hände med dem när jag första gången tvättade överkastet!

”Hon kommer nog aldrig glömma mig, stackars människa!”

 

 

 

Småpill är en del av det dagliga arbetet med att sy underkläder. Eivor jobbar på designateljén på Miss Marys huvudkontor på översta våningen i Textile Fashion Center i Borås.

Ja, det blev sent omsider färdigt och nej, det var inte bra att välja tyger med ullmaterial i, de krympte förstås, men det var inget jag begrep på den tiden och läraren hade nog gett upp mig för länge sedan, för hon varnade mig inte heller för att ta sådana material. Hon kommer nog aldrig glömma mig, stackars människa!

Jag ser mig framför mig själv hur jag släpade detta överkast med mig i en plastkasse till skolan varje gång det var syslöjdstimma. Jag förväntades ju har gjort lite grann på detta sedan förra lektionen men med den saken var det lite si och så. Jag lyckades i alla fall göra lite annat också under mina slöjdlektioner t. ex vävning, det ska jag inte trötta ut er med att berätta om!

”Jag är helt övertygad om att jag valde rätt yrke”


Ett urval av de tusentals bh:ar som Eivor sytt genom åren.  

Nog hamnade jag rätt när jag själv valde att syssla med sömnad senare i livet, jag valde detta yrke med berått mod, för att jag inte kan låta bli att pilla!


En av många olika symaskiner som Eivor använder dagligen i Miss Marys designateljé i Borås..

Jag har inte bara sytt underkläder heller, utan prövat på att sy arbetskläder, och det hade sin charm det också. Pillet var ju av en lite större sort om man så säger. Då handlade det om betydligt större och tyngre plagg, ibland hårda och stela material, plagg som var större än en själv, i synnerhet när jag sydde vinteroveraller t. ex. Men jag lärde mig väldigt mycket under de år som jag sysslade med denna typ av sömnad.


Koncentration krävs vid symaskinen och nog skymtar vi ett leende

Där fanns ännu fler varianter av olika maskiner, även där en hel del gamla trotjänare som man fick vara extra rädd om. Reparatören, som alltid fanns på plats, fick ibland ta hjälp utifrån med reparationer av de riktigt gamla maskinerna, inte ens han vågade ge sig på en del av dem, då han inte litade på sig själv att han skulle kunna fixa de fel som uppstod. I synnerhet en gammal knapphålsmaskin fick allas respekt, man fick verkligen hålla tungan rätt i mun när man skulle sy på den, den sydde ett verkligt fint knapphål och högg till med en vass kniv mitt emellan stygnen efteråt, så hade man kommit snett med placeringen av knapphålet, så blev det kanske en hel del som fick sprättas och då handlade det inte om de små sprättningar jag sysslar med på Miss Marys utan mycket större projekt. Ni förstår att, vart jag än kommer så innebär mitt arbete alltid att jag hamnar i sprättningssituationer, så jag är helt säker på att jag valt rätt yrke!

Skriv en kommentar

Plain text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.