Maskinerna tar över! | Miss Mary of Sweden
Hoppa till huvudinnehåll
Refunded Returns

Maskinerna tar över!

Maskinerna tar över!

Det är inte utan att jag ibland kan känna mig näst intill som ett fossil, eller i alla fall en dinosaurie – jag menar, hur många kan ärligen säga att de känner en provsömmerska? Eller en sömmerska över huvud taget?? 

Jag och de få som finns är ju ett utdöende släkte, men ta nu inte detta så bokstavligt. Jag själv är vid god hälsa och har inga planer på att slutasom sömmerska på många år än och säkerligen kommer Miss Mary att överleva mig. Det som en gång var en riktig textilstad, där det knappt fanns någon familj utan att en eller flera var anställda inom den här branschen, har ändrats mycket över åren. Det är tyvärr inte många unga som vill sitta och sy. Det är inte glamouröst nog och har väl aldrig varit heller men de går miste om något verkligt spännande; chansen att vara med och skapa nya produkter, jobba med material som absolut inte finns ute i handeln utan bara levereras från speciella leverantörer, oftast material som kommer från andra länder än Sverige. 

”Det är tyvärr inte många unga som vill sitta och sy, men de går miste om något verkligt spännande.”

Eivor i arbete i maskinparken i bh-ateljén på Miss Marys huvudkontor i Borås.

Bara det att känna hur de olika symaskinerna arbetar sig fram till ett helt nytt plagg! Med hjälp av att jag lägger ihop olika delar, placerar delarna i olika maskiner ser jag hur plagget växer fram i mina händer. Det är en ganska magisk procedur. Man kan knappt tro att alla små delar som jag får av direktriserna/designerna, ska kunna bli ett helt plagg, men med hjälp av våra maskiner blir det det, varje gång!

En av de modernare maskinerna i ateljén. Tränsmaskinen med datorpanel för automatiska inställningar.

Våra maskiner är väl inte av det senaste snittet, en del av dem har säkert hängt med sedan företagets start och en del har fått gå i pension, på grund av ålder och att tålamodet hos dem som ska sy på dem har tagit slut! Det är kanske inte så konstigt att de gånger vi behöver reparera någon maskin, (det händer inte så ofta tack och lov!) skojar reparatören med oss om maskinernas ålder, men de hänger med länge än, bara man hanterar dem varsamt. Äldre maskiner är oftast robustare och gamla saker (och människor) ska hanteras med respekt!  

En av ”dinosaurierna”, en trogen Singer maskin som håller i evighet.

Man måste bara komma underfund med varje maskins små egenheter, för det finns det en del av förstås, det går ju inte att hantera dem hur som helst. Vår typ av sömnad, med så korta sömmar, jämfört med t ex en långbyxa eller dylikt, går inte att sy med samma teknik som annan konfektion. Det blir inte så många tillfällen att gasa på, så att säga, för då är sömmen redan slut! Jag måste sy något långsammare och varsammare, det är ju en del knepiga svängar i kupsömmarna bland annat och en bestämd sömsmån som ska hållas hela sömmen ut, därför gäller det att ta det lite lugnt. Det gäller också att vara noga med att ställa in stygnlängd och -täthet när jag syr, så att sömmen håller i till exempel elastiska sömmar. Det går inte an att sömmen blir stummare än vad tyget är, då brister den och den överraskningen vill då inte jag ha och absolut inte den som ska prova plagget! 

”Det är en ganska magisk procedur.”

Eivor justerar trådspänningen för att få till de perfekta stygnen

För varje plagg som sys måste jag alltid kolla att stygnen passar i det material jag ska sy i. Ibland är det ett väldigt skruvande och justerande för att få det att hålla och även trådspänningen är ett moment som måste kollas så fort jag syr i något nytt material som är obekant för mig. Jag vill ju inte ha stora öglor av undertråden synlig på ovansidan eller tvärtom. Om jag inte har kunskap eller intresse av att jobba på det här sättet med maskinerna, då blir det svårt att till fullo klara av arbetsuppgifterna. En produktionssömmerska däremot, har alltid en reparatör att tillgå om någon ny inställning behöver göras och måste inte ha den kunskapen, hen kan enbart ägna sin tid åt att producera.

”För varje plagg som sys måste jag alltid kolla att stygnen passar i det material jag ska sy i.”

En annan sak som också är viktig när jag syr är trycket på pressarfoten. Är trycket för hårt i fel material kan resultatet bli att maskinen knappt vill mata iväg tyget, utan blir stående och stampar på samma plätt, kanske till och med skadar tyget. Har pressarfoten för löst tryck blir problemet detsamma, då på grund av att pressarfot och matare inte samarbetar med nålen som tar tag i tyget, men inte gör så mycket mer än det. Ett verkligt tunt, platt tyg får ingen hjälp med att matas iväg om det inte är exakt inställt mellan dessa båda maskindelar, tyget blir liksom fladdrande däremellan. Det är alltid en avvägning hur det ska vara i just det material jag ska hantera. 

Sedan är det viktigt att stygnen i de olika maskinerna hamnar på rätt ställe på varje band som ska vara på plagget. Vi har ju en uppsjö olika resårband och så kallade 2-nålsband, skurna remsor i olika bredder som viks och sys på en 2-nålsmaskin. Dessa band har vi bland annat i kupsömmar och sidsömmar på bh, för att täcka sömsmånar som annars skulle leva sina egna liv och lägga sig åt alla möjliga håll. Och så kan vi ju inte ha det!

2-nålsmaskin som viker bandet och syr i det med dubbla nålar. Detta band finns ofta på insidan av en bh.

 

Det händer att det av misstag blir så att sömsmånarna lägger sig åt fel håll någon gång under sömnaden, i synnerhet när jag ska dölja sömsmånen med ett 2-nålsband, trots att jag håller ett finger under och på så vis styr vart sömsmånen ska lägga sig. Tygerna är så tunna ibland att det kan vara svårt att känna vilket håll den lagt sig åt och när jag väl upptäcker att det visst blev lite tokigt, ja, då är det bara att sprätta (läs om varför jag älskar att sprätta). Det är förstås väldigt viktigt att jag kontrollerar efter varje sömnadsmoment att sömsmånarna lagt sig dit jag vill ha dem, att alltidha ett öga på att varje slutfört moment blivit som det ska, på både avigsidan och på rätsidan. Skulle jag inte göra den här kontrollen hade jag fått sprätta ännu mer och någonstans måste även jag sätta en gräns för sådana nöjen! På detta sätt växer ett nytt plagg fram. Det handlar inte bara om sömnad, man måste vara både sin egen maskintekniker och sin egen kontrollant, och en kritisk sådan också!  

Skriv en kommentar

Plain text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.